Det blev en högintressant dag tillsammans med Karin Åström, Bo Titusson, Janne Berg och Stefan Johansson. Gunnars ande svävade över vår informativa och strategiskt mycket välplacerade monter alldeles innanför en av ingångarna till stora mässhallen. Gunnar var själv också med oss innan han drog till Svenska Stövarklubbens möte. Tiden rann undan fort (som den gör när man har roligt) men det var länge sedan jag fått tillfälle att träffa så mycket ”stövarfolk” på en dag. När jag summerar mina intryck så kommer följande fram.

”Syns man - så finns man!” Tusentals besökare har under dessa dagar kommit i kontakt med vår klubb på ett eller annat sätt. Pratat med oss, fått information muntligt och skriftligt. Nya medlemmar har tillkommit och flera är nog på gång när de ”grunnat” färdigt. Att delta på denna mässa ser jag som en av våra viktigaste verksamheter.

Heder och tack till Gunnar P och alla dem runt honom som sett till att vår monter fungerat så väl!

Våra rasföreningar var också där. Inte i mässhallen men väl i ”Jägarlunden”. Tänk att jag aldrig tröttnar på att lyssna på det rivaliserande ”tugget” mellan de olika rasentusiasterna! Det som slog mej när jag besökte dem var att det hade varit roligt att ha rasföreningarna på samma plats som vår egen monter. Nu kändes det lite kluvet att vi var på olika ställen. Denna tanke för mej osökt till stövarnas organisation. Det kan inte vara lätt att vara nykomling i stövarvärlden, eller…..? Svenska Kennelklubben, Svenska Stövarklubben, Smålands Stövarklubb, Smålandsstövarföreningen och övriga föreningar för respektive stövarras. Det gäller verkligen att hålla tungan rätt i mun (eller kanske t.o.m i rätt mun?)! Även om vi vore samlade under en enda hatt så vore stövarägarna/stövarjägarna endast en mycket liten del av den svenska jägarkåren. Vi känner ju att vi för en rätt tuff kamp för vår högst älskade jaktliga verksamhet. Behöver vår lilla del av jägarkåren ha en organisation i minst tre nivåer och med ett flertal sidoordnade strukturer? Vår nuvarande organisation har påfallande likheter med ett storföretag. På mässan tittade jag lite avundsjukt på Basset-montern. Där verkade det självklart att moderförening och rasföreningar både bildligt och bokstavligt var under samma tak. På samma sätt samsades man i Smålands Taxklubb. I moderföreningens monter trynade strävhår invid korthår och långhår och det spelade ingen roll om man var normalstor eller av mindre format.

Nu tänker kanske många – vad är det för en skitförnäm gök vi fått in i boet på Smålands Stövarklubb? Komma här och kritisera vår organisation som en annan jädrans besserwisser! Dessa synpunkter vore helt befogade. Jag har alldeles för lite erfarenhet av verksamheterna i stövarereviren för att verkligen veta vad jag babblar om. Känner definitivt att jag inte alls har torrt på fötterna. Men ibland kan det vara bra att lyssna av en ”läktarlirare”. Någon gång har man bättre överblick från läktaren än när man jagar runt nere på planen…

Jag tar gärna en diskussion i kring dessa ting. Dock under en förutsättning – Allt som sägs och görs i dessa avseenden ska syfta till att göra det så bra som möjligt för alla oss som har förmånen att ha stövarjakten som ett av våra största intressen här i livet!

Idag har jag badat en ung finntik på hennes 2-årsdag. När hon skulle soltorka höll det på att bli ett” tjyvsläpp”! Men kombinationen hyfsad lydnadsträning och resterna av de röstresurser som en gång fanns hos en korpral i karriären vid Hallands Regemente gjorde att soltorkningen avslutades i hundgården.

Lev väl och bästa hälsningar!

Cenneth