Vi konstaterade att arbetsgruppen gjort ett gediget arbete med sitt förslag till vårt remissvar. Men vi fann också att uppgiften är mycket svår eftersom målsättningen är väldigt (alltför?) hög. Det är inte helt självklart att hitta ett gemensamt reglemente för alla drivande raser i Sverige. Hundarna har så olika förutsättningar och jaktsätt. Undrar just hur bilsportförbunden skulle ha tacklat en liknande uppgift? Skulle vara intressant att se hur man fick ihop gemensamt reglemente för formel 1- bilar och go-kartkärror! Nu har vi ändå gjort så gott vi förmått och sänt in vårt svar och avvaktar med spänning nästa varv i arbetet. Har dock en stark känsla av att det är långt kvar till målsnöret och att ambitionerna kan komma att se annorlunda ut inför finalen. Stefan Karlsson har fått en kopia på remissvaret att lägga in på denna hemsida så att Du själv kan kolla vad vi sagt.

Ett enat AU står bakom vårt insända yttrande till Sv Stkl enligt ovan. Utom i ett avseende. Klubbsekreteraren, Bjarne Engström, kunde, inte ens i detta första remissvarv, tänka sig att vika en enda tum från kravet att våra stövare ska driva i minst 120 effektiva minuter för att över huvud taget kunna komma ifråga för ett första pris. Ett par dagar efter AU-mötet fick jag ett E-postmeddelande från Bjarne att han inte kunde tänka sig att jobba vidare i en styrelse som inte kategoriskt avfärdar alla andra tankar än 120 minuters drev för ett första pris för stövare. Å ena sidan högaktar jag honom för hans beslut. Han agerar exakt efter de riktlinjer som vi drog upp och enades om vi det första styrelsemötet där jag var ordförande. Å andra sidan är jag besviken och bedrövad över hans beslut. Bjarne är så erfaren, kunnig och hängiven i stövarsammanhang att han skulle kunna vara en verklig tillgång för oss i styrelsen. Jag kommer att sakna honom och om han vill vara med igen framöver skulle jag glädjas.

Uno Johansson och Mikael Pettersson har genomfört tre domarkonferenser. I Högsby, Växjö och i Sävsjö. Jag var på den i Växjö. Som gammal militär och lärare så har jag höga krav på pedagogiken när det gäller utbildningsinsatser. Bröder och systrar! Uno och Mikael har satt ihop ett program som är på väg att fylla det mesta man kan kräva i den vägen! De genomför en utmärkt domarträff dessa kvällar! Rekommenderas varmt till alla domare och även till stövarägare som vill veta mer och förstå hur domare resonerar vid sina bedömningar under jaktprov. Tänk om vi kunde få något liknande även på utställningssidan!

Den 14. September hade vi styrelsemöte. Några kommentarer till vad vi arbetade med. Först måste vi ersätta vår förlorade sekreterare. En enhällig styrelse valde Karin Åström som ny sekreterare. Du kan avnjuta hennes första insats här på hemsidan under fliken ”Mötesprotokoll”.

Tänk att ekonomin alltid ska vara ett bekymmer! Enligt kassören är det risk för att vi går back i år. Styrelsen fick ju mandat av årsmötet att höja årsavgiften från nuvarande drygt 300:- till 400:-. Vi kan komma att tvingas till något liknande. Men vi vill pröva vartenda halmstrå vi hittar innan vi höjer årsavgiften. För detta kommer att krävas insatser inte enbart från styrelsen utan även från medlemmarna i klubben. Ändå är det inte miljoner vi talar om. Det är nästan ”nålpengar” vi skulle behöva för att säkerställa att vår verksamhet går ihop sig. Vi är ca 1000 medlemmar i klubben. Om varje medlem kunde ”jobba ihop” ca 50 – 75:- så vore vi ”på fast mark”! Det är inte mycket jobb för var och en men det är en knepig apparat att organisera. Men fram med idéer!

I styrelsen ska vi kolla om vi kan skapa en ”Sponsorjägargrupp”. I den behöver ingå bröder och systrar med olika nätverk runt omkring sig och lite ”näringslivsmuskler och hästhandlaregenskaper”. Jag tycker det vore skräp om vi inte skulle kunna sälja vår verksamhet för sisådär 50 – 75000:-/år. Exempelvis förfogar vi ju tillsammans över tusentals hektar av kanonfina har- och rävmarker. Vi har hundar i elitklass. Vi har stövarägare i världsklass när det gäller att beskriva egna jyckens förträfflighet. Många av oss är både jaktledare och jaktvärdar till vardags. Vilka försäljningsprodukter vi har om vi bara får ändan ur vagnen!

Inkomna motioner handlade om att ändra Stövar-SM och att föranmäla vilket djurslag man vill genomföra jaktprov på. Gamla kära ämnen. Vi i styrelsen tycker att frågorna är för stora att beslutas om på ett styrelsemöte. Därför avstyrker vi motionerna nu men vill att de ska avgöras på årsmötet 2012. Jag tycker detta är ett bra beslut. Det ger motionärerna tid att ”fila” på motionernas nuvarande utformning. Det behövs. Jag tycker det är viktigt att ta fram alla tänkbara alternativ innan man fattar så avgörande beslut. Personligen saknar jag ett alternativ för Stövar-SM som jag tycker borde vara med. Nämligen ett gemensamt SM punkt slut. Det är, naturligtvis, inte alls säkert att det är det bästa alternativet men att det bör finnas med som ett av granskade alternativ tycker jag är tämligen befogat. Motionerna finns här på hemsidan under fliken ”Insändare”. Kolla! Tyck till! Motivera! Ta kontakt med motionärerna så att vi har bästa möjliga underlag till årsmötet 2012. Annars sitter vi väl där hela natten och middagen mm går åt…….

När det gäller årsmötet 2012 så kör vi det i samband med att vi firar klubbens 90-årsjubiléum. Planering för detta pågår och det är Johan Frisk och Gunnar Petterson som håller i dessa trådar. Har Du idéer eller synpunkter så hör av Dej till dem.

Ansträngningarna på rekryteringssidan har gett resultat. Vi har fått 10 nya medlemmar hittills i år och vi välkomnar 2 nya domaraspiranter. Mikael Käll, Eksjö och Anton Engberg, Tingsryd.

Ett flertal medlemmar har kontaktat mej med anledning av att man är oroad av den svenska rovdjursutvecklingen i allmänhet och utvecklingen av vargstammen i synnerhet. Jag har full förståelse för denna oro. Den är befogad. Vi har all anledning att göra våra röster hörda i dessa frågor. Men för att få bästa möjliga effekt måste vi agera kunskapsbaserat och sakligt även om känslorna svallar aldrig så mycket inombords. Det är inte en uppgift för Smålands Stövarklubb att ta direktkontakt med regeringen i dessa frågor. Vår ”huvudman” är Svenska Stövarklubben. Den ska föra vår talan på central nivå. Därför har jag, med styrelsens välsignelse, sänt en anmodan till Sv Stkl om att göra detta. Skrivelsen kommer också in på hemsidan under fliken ”Insändare”. Det är viktigt att det kommer gemensamma och samlade signaler från oss till dem som har att handlägga ärendena och föra dem till beslut. Det sämsta som kan hända är att det dräller omkring alltför många enskilda känslomässigt högstämda men sakligt tveksamma initiativ som kanske t.o.m hamnar på fel nivåer. Vi kan då bli ansedda att enbart gråta över ”vår sjuka mor” och beskyllas för enögdhet och att inte ha förmågan att se till” helheten”. Det vore mycket bekymmersamt för vår framtida verksamhet och trovärdighet om Smålands Stövarklubb blev känd som en organisation huvudsakligen bestående av individer av typen ”kommer vargajävelen inom skotthåll så skjuter jag på den fan tills skotten är slut”. Låt oss officiellt och utåt inte torgföra uttalanden av denna typ förrän det blivit stört omöjligt med andra lösningar! Jag vet att det blir svårt. Jag när dessa tankar själv varje gång jag tänker på hur jag skulle reagera om det hände hundarna något. Men låt det stanna inombords tills vidare!

Jag avslutar för denna gång med samma som jag avslutade skrivelsen till SvStkl:

Från vår sida vill vi bidraga med att framföra några grundläggande synpunkter som vi anser bör finnas med vid kontakt med vår regering.

1) Beslut om rovdjursstammens/vargstammens utveckling i Sverige/Norden ska tas i Sverige/Norden och i därefter välsignas i Bryssel. Inte tvärtom!

2) I Sverige/Norden är det synpunkterna från den befolkning som lever och verkar där rovdjuren/vargarna förväntas uppehålla sig som ska ha det avgörande inflytandet på besluten om stammarnas storlek, utveckling och förvaltning. Inte av beslutsfattare eller handläggare i stora tätorter som aldrig någonsin behöver löpa risk för att påverkas negativt i egna livsgärningar med anledning av sina beslut i dessa frågor.

3) Det är av yttersta vikt att få bredast möjliga uppslutning bakom beslut om rovdjursutvecklingen i Sverige/Norden. Särskilt viktig är landsbygdsbefolkning och jägarkår. Annars har rovdjuren ingen chans att vare sig utvecklas eller att överleva.

Lev väl och glöm inte Stövarjaktens Dag den 3.december!

Cenneth