Tävlingen genomfördes 2--4/12 i trakterna kring Jurva strax utanför Wasa i Finland. Fyra stövarekipage från vardera Finland, Norge och Sverige deltog. För Sverige var det Tord Hedmans hamilton Cesar, Ove och Henrik Bergströms finne Åivets Jim och två från Hjortsberga och Smålands Stövarklubb! Tobias Johansson med sin hamilton Knektagärdets Ronja och Christer Lundborg med finskan Biabys Viska. Christer sekonderades av Jonas Berg och Tobias av sin bror Roger.
Efter dygnslång resa med bil och Finlandsfärja, incheckning mm var det dags för högtidlig invigning, presentationer, tilldelning av domare och lottning av provmarker. Sedan förbrödrande soppmiddag innan på huvudet i bingen. Alla visste redan på fredagskvällen att lördagen skulle bli krävande.
Inte minst för att det kan vara knepigt att klara prisdrev enligt finska provregler. NM avgörs alltid enligt de regler som gäller i arrangörslandet. Mycket i Finland är samma som hos oss, men en del saker sticker ut. Exempel: Hunden har 240 min på sej från det att Du släppt till dess att provtiden är ute. Man prioriterar alltså snabba upptag. Ju snabbare hunden får upp desto mera tid har den för att genomföra själva drevet. Tar det tre timmar att hitta haren så återstår ju ”bara” 60 minuter för att driva och det räcker inte till de högsta prisvalörerna. För att få pris måste hunden ha minst två olika harar på benen. Väckning under sök och/eller arbete på slag eller under tapptarbete är en styggelse av samma kaliber som pest eller kolera. Behövs inte många skall förrän det blir poängavdrag och fortsätter väckningarna så får Du välja mellan att avbryta och koppla eller bli utslagen! Det finns flera olikheter men dessa är ett par exempel som sticker ut jämfört med hur vi har det i Sverige.
På lördagsmorgonen var det ca 5 grader kallt och över provytorna snöade det rejält. Likväl gick det att hitta slag efter ”grova galoscher” under nysnön. Underbara provytor och gott om ”vitingar”. Ronja behövde inte lång tid för att ha sin första hare på benen. Gick utmärkt i ca 18 minuter. Så tvärtyst och stilla på GPS-en. Så ett hjärtskärande illskrik från Ronja! Varg? Nej, men inte långt ifrån. Två revirhävdande älghundar av rejäla format hade hört Ronjas drev och var fast beslutna att inte godta detta. Som tur var klarade sig Ronja undan med blotta förskräckelsen och ett lätt blödande ben. Men hon var inte på humör för mera jakt den dagen. Det blev till att avbryta och åka hem till förläggningen för omplåstring av både kropp och själ för såväl hund som husse.
Viska trivdes utmärkt i nysnön men det tog ändå en god stund innan hon hade sin hare på benen. Dock klarade hon det mesta galant och slutade dagen med ett utmärkt andrapris. Trots rejäl upplega så kunde Christer hornblåsa in Viska utom synhåll båda dagarna. Det imponerade på alla som var med.
Under NM så tävlar lagen om poäng mht vad hundarna presterat under resp dag. Ett förstapris ger 5 poäng, ett andra ger 3 och ett tredje ger 1. Övrigt är lika med noll. Åiva och Jim hade kört till varsin etta och med Viskas tvåa gav detta Sverige 13 poäng. Med detta låg man faktiskt sist efter första dagen! Finnarna var ofina nog att ta ledningen. Men skam de som ger sig!
Lördagskvällen blev en riktig höjdare med härlig middag i mycket god anda. Trevliga tal från såväl finska arrangörena som den norske lagledaren. Något nattsudd blev det faktiskt inte heller på lördagskvällen. Alla visste vad som väntade dagen därpå. Dessutom skulle man ju efter tävlingen direkt även klara den nästa 30 mil långa resan till Sverigefärjan.
På söndagsmorgonen var det ute på provytorna ca 10-15 cm snö och temperaturen vid ”släppedags” var ca minus 15 grader. Ronja visade nu vilken kämpe hon är! Här skulle jädrar i mej jagas! Hon jobbade snabbt och hade inga problem med att hitta sina harar. Den ena var en liten sudd som redan hade lärt sig alla nödvändiga tricks för att överleva. Huvuddelen gick den i sina egna slag i ett stort och långt U-format dike. Dock utan att kunna lura Ronja men väl att få drevet att hacka stundtals. Men i sin iver att ändå hålla jösse på benen kom det vid ett par tillfällen ett antal skall som inte hade med den drivna haren att göra. Hon var i ett annat harslag. Men snart var hon rätt igen. Men finske domaren var benhård. Poängavdrag för väckning!
Men med nästa hare var det annat! Ett kanondrev som gick ur hörhåll när det bara var några minuter kvar till förstapriset. Även här var bedömningen lika klar som hård. Drevet ska höras för att få minuter. Men dagen slutade med en suverän 2:a för Ronja och därmed totalt ett andrapris elitklass för prestationerna under NM!
Viska, som hade fått upp flåset rejält redan under lördagen var på prima humör även på söndagen. Hon reste sina båda harar utan större bekymmer. Hon drev suveränt säkert hela tiden. Men upplegan i kombination med hararnas lust att gå i långa vida svängar utan allt för mycket kricklande gjorde att det ibland var svårt att hålla henne inom hörhåll. Men med stora ansträngningar av såväl fysisk som mental art lyckades ändå domarna få ihop hennes resultat. Det blev ett klart och tydligt första pris! Tillsammans med hennes tvåa från lördagen så blev det en elitetta på NM. Hon blev därmed 6:a totalt och dessutom Finsk Jaktchampion! Undrar just om jag inte uppfattade att det stockade lite i halsen på Christer när han berättade detta! Inte underligt i så fall!
Väl återkomna till lägret så visade det sig att det svenska laget även på söndagen fått ihop 13 poäng. Åtta av dem togs av smålandshundarna! Poängen räckte nästan till seger i NM. Norge lyckades få en enda poäng mera! Finnarna hade den goda smaken att som arrangörsland lägga sig sist.
Efter högtidlig och stämningsfull prisceremoni vadet dags att bege sig till hemtrakterna. Våra deltagare vill gärna betona de fina arrangemangen som finnarna stod för och tacka för det gästfria och varma sätt som man fick uppleva. Alla är överens om att dagarna Finland var en mycket positiv upplevelse som kommer att sitta länge i sinne och minne.
Denna kria är hopkommen efter en kväll hemma hos undertecknad där Christer och Tobias fick redogöra för sina intryck för att senare kunna sprida dessa till våra medlemmar och andra intresserade. Det var två ganska möra äventyrare som ännu ett dygn efter hemkomsten knappt hade hämtat sig. Men till alla dem som har del i deras framgångar - från oss alla i Smålands Stövarklubb – Ett jättegrattis till prestationerna och varmt tack för klubbrepresentation utan like!
Denna rapport är avsiktligt kraftsamlad till ”våra” två ekipage från Smålands Stövarklubb. (se rubriken!) Övergripande svensk rapport från NM förutsätter vi görs av ansvariga på central nivå.
För Smålands stövarklubb
Cenneth Quick
Ordf
