November är en härlig månad! De flesta "måste-jakter" efter älg, gris och annat "klöva-fyle" har genomförts i oktober och nu finns tid för lite "formel 1-verksamhet", dvs stövarjakt i lugn och ro. Det är också en tid då man med spänning följer äventyren med våra ekipage som lyckats kvala in till de stora sammanhangen.Nu håller vi tummarna för våra två SM-representanter och i slutet av månaden ska våra 4 svenska "värstingar" mäta sig med sina gelikar från Norge och Finland vid det Nordiska Mästerskapet i skogarna runt Vrigstad. En stor ära för vår klubb att få arrangera detta mästerskap. Men också stort ansvar och en sju helsikes massa jobb för tävlingsledningen. Ekonomiskt är det också en anspänning för oss. Framgångsrik jakt på sponsorer är avgörande om vi ska kunna skilja oss från arrangemanget med hedern i behåll. Jag uppmanar verkligen alla som har möjlighet att stötta såväl NM som senare Räv-SM att göra detta! Vill Du följa NM på plats så ta Dej till Vrigstads Värdshus 24 - 25 november. Tävlingsledningen sitter i Värdshuset och där kan Du få all den hjälp Du behöver för att kunna följa tävlingen.
Har just fått katalogen för Högsbyprovet som går 19 - 20 november. Ska bli roligt att komma till skogarna runt Staby igen. Det är ett bra prov med mycket trevliga provytor. Tycker också att det är bra att vi "fyller ut" elitklassen med hundar som ännu inte nått elitnivån och som bereds tillfälle att genomföra prov i "öppen klass".
Tänker också på alla er i klubben som, av olika anledningar, inte just nu sysslar med jaktprov utan istället håller på med "redi jakt". Tag vara på tiden! Njut! Men var beredd på tvära kast i jägarlivet. Sjäv var jag inställd på Dianas fröjder i småländska tassemarker efter träning av ungtiken i jämtländska harparadis. Vad enkelt allt var däruppe! Jösse var på benen varje dag efter knappt en halvtimme. Det tog, oftast, mer än en timme innan han hittade ut på en grusväg. Väl hemma igen kunde konstateras att "di röe" inte hade förändrats ett dugg. 5 minuter i skogen efter upptag och sedan sedvanlig flykt längs asfalts- eller grusväg. Men träningen hade gjort nytta så det blev bättre efter hand, trots allt. Säg den glädje som varar! Nu är hon i köket med tratt över huvudet efter att ha kört in pinne i ljumsken! Den enda som fröjdar sig är taxen! Men ge inte upp hoppet! Någon gång ska väl Diana vända rätt sida till och ge oss en glimt av sitt gudomliga leende! Det behövs ju inte mer än ett vackert upptag och några härliga bukter förrän livet leker igen och övriga bekymmer försvinner in i novemberdimman....!
Lev väl!
Cenneth
